Skidskytte, en sport för dom utan nerver och för dom som aldrig ger upp. För med nerver kan den sista skjutningen bli helt avgörande för om man ska vinna eller hamna på en 20:e plats. För hur många gånger har det inte hänt att en mindre känd åkare kommit in till sista skjutningen i en jaktstart, masstart eller distans efter att ha skjutit 15 träffar och haft vetskapen om att sitter dom sista fem också, så kommer dom att göra sitt livs tävling? Det första skottet, ja det ofta är en baggis, för det sitter för det mesta. Men sen... Sen kommer nerverna och tankarna in i bilden: "Ska lilla jag kunna överraska idag? Och kanske till och med vinna?" Och så slutar det med tre missade skott och en blygsam 35 placering som vanligt.
Tänk dig själv in i situationen: Sakta glider du in på stadion tillsammans med tre stycken andra åkare för sista skjutningen. Fram till mattan, lägger ner stavarna och högventilerar medan du ställer dig i ordning. Sen lägger du an och siktar mot den svarta pricken som är drygt elva centimetrar stor och skjuter *Träff*. Du skjuter samtidigt som du hör om dom andra tre också träffar eller missar, du reflekterar kanske över det och skjuter nästa skott. *MISS* Då kommer tankarna: -Nu blir det till att jaga på spurtvarvet, tänker du medan du skjuter träff på dom sista tre skotten. Men turen är kanske på din sida, då dom andra tre kanske också missade varsitt skott. Tankarna fortsätter: "Jag är nog starkast av oss fyra, så jag tar dom nog på spurtvarvet, så jag kanske tar hem det och vinner min livs första tävling. Om jag nu bara inte har för mycket upp till den där nummer fem som sköt fullt".
Så med nerverna utanpå skiddräkterna i det läget är det nog lätt hänt att alla fyra missar ett eller två skott och att till exempel tolvan i loppet kommer in, tar en snabb "raggarserie" som går hem och sticker iväg som ledare. För det finns inte många andra sporter som kan bjuda på sådan nervkittlande spänning ända in i det sista, då man aldrig vet vem som vinner förrän åkarna passerat mållinjen.
Annons: